Jag har verkligen inte tur med cyklar

Förra veckan kom jag på att låset till cykeln saknades, handbromsen var paj och handtagen föll isär. Min cykel har inte heller några växlar (i stan funkade den utmärkt för mig till och från jobbet). Men nu på landet, med längre väg att köra och med en ganska tung "guldklimp" på cykelstolen bakom mig så käns den lite svårmanövrerad.

Så jag köpte mig ett cykellås och nya handtag. Kändes toppen förutom att jag inte hade växlar på cykeln eller handbroms. Men ändå, en klar förbättring.

Mina kära föräldrar tyckte ändå synd om mig och lånade ut mammas tre-växlade cykel (hon har två). Innan mannen åkte på affärsresa igår så smorde han upp den "nya" cykeln och flyttade över barnstolen (var inte helt lätt).

Så imorse när jag skulle köra lille M till dagis fick jag mig en upptäkte jag till min typiska otur att sadeln och styret var nedskruvat till botten (sjukt dumt av mig att inte kollat det igår!).
När jag satte mig på cykeln hade jag knäna i armhålorna!

Det spelade liksom ingen roll att cykeln hade tre växlar när den ändå var inställd på pygmé nivå...

Jag satt som en krökt banan med benen intill hakan! Vet inte om mamma har kortare ben och armar än mig eller om styre och sadel glidit ner.

Det som skulle förenkla min cykeltur fördubblade istället tiden det tar att cykla.

När jag kom hem försökte jag skruva upp sadeln men hela cykeln har rostat fast.

Nu vill jag bara ha min gamla cykel igen. Men det går inte eftersom det var så svårt att få på cykelstolen. Så jag måste köra den tröga minicykeln tills mannen kommer hem igen =/

Men det är klart, det hade ju kunnat vara värre (se bilder nedan) *fniss*