Var det 2 års trotts det hette?

Idag klev en demon in i min sons kropp!
Någon annan förklaring till hans beteende kan jag inte se.
Eller var det 2 års trotts det hette?…

Vissa dagar blir bara helt sanslösa! Och typiskt nog skall dessa dagar alltid inträffa när man varken orkar eller hinner med det.
Som vanligt missade mannen hela dramat.

När lille M kom hem från dagis var han inte på humör. Det märktes tydligt. Att ge honom en kram var inte att tala om. Han ville inte måla, inte leka med bilar, inte ha fruktstund, inte titta på tv och mat var inte ok det heller! Han ville bara klänga, bråka, skrika och gråta. Så att laga mat, städa, fixa i ordning en tavla eller julpynta var inte att tänka på.

Det var ”one of these days” say no more ;-)

Leksaker och allt annat som kom i hans väg flög högt och lågt.
När han skrikit, haft utbrott och gråtit om vartannat i över fyra timmar så var jag helt mör i hjärna och kropp.

Toppa detta med att badoljan åkte ut över hela hallgolvet (resultat old fashion banan-komik)

Det hela avslutade han med att kletade in banan över hela min laptop!!!!
Fastnar med fingrarna i tangenterna i skrivande stund och datorn luktar sopbil! (vände mig om en minut och skar torkade tomater och i nästa stund hade lille M anordnat ”banan-fest”).
När mannen väl kom hem en och en halv timme försent så hade just plutten slängt en trähammare i ansiktet på sig själv och satt snällt uppkrupen i mitt knä och snyftade.
Sedan var det ju så pass sent så han blev sådär trött-gosig som de små trollen blir ibland (om de inte blir övertrötta. Fast det blir han bara när mannen är bortrest av någon anledning).

Nu känner jag mig som en riktigt sliten 100 åring . . . som tröstar/lugnar mig med ett glas väldoftande amarone. För det är jag värd!

(det som inte dödar oss skall ju göra oss starkare ;-) eller hur var det?)

Det går INTE bra nu

Fy vad jag bara måste få gnälla nu!
En sån skitmorgon rent ut sagt.

Började med att Lille M väckte mig klockan 04.00 och gallskrek (nattskräck igen). Efter det kunde jag inte somna om (och jag somnade 01.00 inatt). Alltså blev det endast 3 timmars sömn för mig.

När jag gick ut med vovve i minusgrader i den bäcksvarta skogen började det ösa ner hagel.
Jag insåg att jag inte skulle kunna cykla till dagis just då, så jag ringde dem och sa att vi ”kommer efter frukost”.
Sedan blev det en morgon full av ”Hej 2-års trotts”. Ingenting gick smidigt, allt var en ”kamp”.

Inte ens frukost ville han ha. Jag prövade med ostsmörgås, gjorde ”tomtegröt”, prövade att ge honom yogurt, banan, vanlig gröt och tillslut välling. Men han vägrade allt (självklart blir man som mamma stressad i detta läge eftersom man inte vill att han skall gå hungrig på dagis).
Kläderna slet han av sig hela tiden och han skulle INTE till dagis minsann!

Nu är det så att vi tyvärr är inne i en årstid då mycket kläder skall på. Det är vantar, halsdukar, overaller, extrasockor, kängor mm. Lille M bestämde sig för att han inte ville ha på sig något av detta denna morgonen och stressen blev bara värre och värre. Som om inte detta var nog så fick jag inte till hans cykelhjälm. Vi stod tillslut fullt påpälsade och svettiga i hallen och jag fixade nog med hjälmen i 5 minuter (det hade varken Lille M eller jag tålamod till).
Ute var det Kallt! ”bäddade in plutten i fårskinn och fleecefilt. Mina lår frös till is.

Så till ”lagen om alltings jävlighet”

– Jag ramlade. Inte en gång utan tre gånger!
Mina vantar var bara att slänga, vänster knä värker och cykelstångar är hemska!
Som tur var vek sig ”pinnen” mellan min cykel och vagnen så lilleman är oskadd.

När vi väl kom till dagis var det en ganska kaos artad stämning även där, med barn som grät överallt och stackars fröknar som inte räckte till. Ville bara ta med mig lilleman hem igen och börja om morgonen för oss. Kändes inte bra att lämna honom där men jag bet ihop och tröstade honom med att "mamma kommer snart".

En riktigt dålig start på dagen!

Köra med skrikande barn i baksätet

Igår tog jag första turen med min bil.

Det var också första gången jag körde med mannen.

Till min stora besvikelse gick det inte som jag hoppats.

Under 1½ tim satt Lille M och gastade arg efter mig (stresshöjare till tusen). Dessutom känner jag ju inte min bil ännu (den är mycket tyngre, äldre och mer svårkörd än bilarna på skolan).

Så min illusion av hur jungfruturen skulle gå till överensstämmde inte riktigt med den kaosfyllda verkligheten tyvärr!

The morning from Hell

Vissa morgnar är det inte meningen att man skall gå upp helt enkelt!



Sitter just nu uppkrupen på en bänk i en sunkigt tågkur och väntar på pendeln. Det både haglar och ösregnar samtidigt.

Imorse ville varken Lille M, vovve eller jag gå upp ur sängen. Jag tittade på klockan 06:04 och så tittade jag på inomhus termometern 16c (inne!) brrrrr ute var det 3c och regnade. Under täcket var det varmt och mysigt.



Tog tjuren vid hornen och fick upp oss alla tre. Sedan började kaoset. Vovve ville inte ut och kissa i regnet, lille M ville inte äta sin frukost och jag hittade inte cykelnycklarna.

Efter att ha bytt blöja och klätt en vild kille var det dags för nytt blöjbyte och nya kläder. Sedan fick jag inte klä på mig själv för lille M var klängig och inte på humör. Hundmaten spilldes ut, jag sprejade hårspray i ögat sedan spottade busen tandkräm i ögonen på mig när jag borstade hans tänder. När vi hållit på och strulat såhär i nästan två timmar (ja, vi var försenade) skulle vi äntligen iväg. Då öppnar sig himlen och man kan nästan inte kalla det regn när det öser så.



På med poncho, kopplade på vagnen på cykeln och skall just lyfta i lille M när jag ser att han står och hoppar (utan stövlar & regnkläder) i en djup lerpöl!! Suck, men fårpläden i vagnen är ändå redan blöt av allt regn. Bäddar in M i vagnen och cyklar iväg.
Normalt sett tar denna tur med cykelvagn ca 30-40min idag tog den 60min. Min poncho åkte av, lille M försökte rymma ur vagnen tre gånger. En lastbil färgade min röda kappa brun. Motvinden & regnet gjorde inte färden smidigare heller.

Nu är jag rödögd av hårspray & tandkräm. Sminket hänger på trekvart och det ösregnar OCH jag är på väg till körskolan för min allra första körlektion.
Underbara förutsättningar.



Stadstjej blir Lantlolla via Iphone

Hur bryter jag detta morgonmönster?

Det blev en riktigt tuff morgon idag. Redan när jag bar ner lille M till vardagsrummet i morse så började protesterna
- Nej mamma, inte dagis, NEJ! Hemma myyysa mamma.


Och så kom tårarna från honom och mitt hjärta sved.
Det var problem att få av honom pyjamasen, han vägrade ta på sig kläderna (försökte slita av dem hela tiden).
Vällingflaskan kastades iväg, tårarna sprutade, tandborstningen gick åt skogen och när det var dags för ytterkläderna blev det kaos.



Tidsplanen för morgonrutinerna hade redan gått åt skogen. När jag försökte dra på regnbyxorna på plutten så slet han av dem (gång på gång). Stövlarna sparkade han av hela tiden och vägrade hjälmen. I utbrott med massa gråt så slängde han sig ner på golvet hela tiden.
Hjälp! Vad gör man??
Hur bryter jag detta mönster som bara eskalerat de sista dagarna?


Jag gjorde det förbjudna (i ren panik) jag mutade honom med två ahlgrens bilar och satt ner på golvet med honom och kramades. Hjälpte detta? Nej!
När vi äntligen kom utanför dörren så börjar det ösregna! Jag ville bara slänga mig ner på marken och gråta jag med. För en sekund stannade jag upp och tänkte,
"ok, skall jag bara skita i allt och gå in och mysa med plutten? Nej då tror han ju att det lönar sig med utbrotten & att han har rätt. Men i och för sig är vi jättesena & kommer störa mitt i frukosten. Vi kan ju ringa och komma senare när det slutat regna? Nej, klädproceduren kan inte göras om en gång till".

Såhär snurrade mina tankar. Men jag bet ihop och cyklade iväg i det hemska vädret med en förkrossad Bebis där bak...



Stadstjej blir Lantlolla via Iphone

Morgonkaos ett faktum

Hur kan en morgon börja så fel!?
Vissa morgonar när man skall iväg någonstans och kanske sovit lite längre än man borde, har en tendens att bli smått kaosartade.


MEN denna morgon, när vi inte skulle iväg någonstans. Den blev totalkaos ändå! Ingen morgonstund har guld i mund här inte! (snarare fula ord i mund).
Vaknade av att jag var sådär sjukt kissnödig (som bara vi tjejer verkar kunna bli). Slängde på mig kläderna och tog Bebis under ena armen & Vovve under andra. Påväg nerför trappan sparkar jag i lilltå på något klumpigt sätt men håller masken tills jag väl är i vardagsrummet och lyft ner de två fripassagerarna. Då
- Aaaaaaaiiiiiii...... Nej jag överreagerade inte! Det gjorde sådär jag-tror-jag-dööör- ont!
Bebis tittar på mig, drar i sin tunga blöja och säger
-mamma, kiss, luyfta! (han vill lufta & vara nakenfis).
drar av honom blöjan och ser att Jag blöder om tån. Rusar runt för att hitta "vuxenplåster" men det får bli nalle phu på tån). Nu är Vovve hysterisk av kissnödighet (& jag med).



Rusar in & hör änglasång i huvudet, befrielse). Då bankar Bebis på dörren och säger
- Mamma... Kiss (& ja, det hör jag) det skvalar utanför toadörren följt av ett ljudligt klatch! Och sedan ett klatch till!? Då hör jag
- Mamma... BAJS!
Rusar ut, och jodå. Där ligger Bebis morgontoa. Bara att lägga sig på alla fyra och rengöra.

Intill mig hoppar Vovve omkring & är tokigt nödig han med. När jag drar på mig skorna smäller Bebis i huvudet i bordet och börjar stortjuta.
Jag försöker turbo-trösta honom & mutar honom med ett kex (före frukost, i know!!)
Ute är alldeles för kallt för att vara augustimorgon. Så när jag kommer in igen bestämmer jag mig för att tända ljus till frukost, för lite mysstämning.
Just när jag skall till att njuta av min första klunk kaffe, så välter det brinnande ljuset ner på duken och morgonkaos är ett faktum!



Allt detta strul och klockan var bara 8.15.
Hur skall denna dag sluta!?


Stadstjej blir Lantlolla via Iphone

VardagsKaos från morgon till kväll

Från rekreation till sant KAOS!

Efter en underbar vecka hos mina föräldrar, med avkoppling, utflykter, sol och Avlastning (barnpassning). Så kom Bebis, Vovve & jag hem igår till ett tomt & ensamt hem. Mannen var och skruvade med racerbilen & åkte iväg tidigt igår morse på affärsresa.

Så från att ha haft massor med folk omkring oss, blev vi ensamma och därmed blev Bebis frustrerad (Big time)!
Det tog inte många sekunder från det att jag stängde ytterdörren bakom oss till det att Bebis hade tömt hela vår packning över hallgolvet (båda kassarna låg utspridda över golvet). Sedan var det fram till Vovves vattenskål och tömma den över köksgolvet. Då fick han syn på "sitt" kära skafferi som han brukar klättra i. Han slet upp dörren och vände upp o ner på en stor pastaburk.

Jag som sprang från ena "brottsplatsen" till den andra utan att ens fått av mig skorna insåg att en drastisk åtgärd måste till för att bryta mönstret. Jag lockade med en muta (glass).
Den lille "ligisten" stannade upp och gick med på min muta (trodde jag).
Han rusade fram till köksbänken och inom loppet av två sekunder hade han tagit glassskålen och slängt ut den över golvet.

Jag blir så trött & arg att jag säger åt honom att det inte blir någon mer glass när han gör så. Då lägger han sig ner och gallskriker. Vad gör jag? Jo den stora "synden" nr 2, jag ger efter och lovar honom ny glass (Jag orkade verkligen inte lyssna på skrikandet).
Så blir det ibland, inget man är stolt över, men något de flesta föräldrar någon gång drivs till att göra.

Säger åt honom att gå ut till vardagsrummet så kommer jag med glass. Hinner inte ens börja skopa upp förrän jag hör:
- Mamma Kiiis! Han har tagit av dig blöjan & kissat i sin fåtölj! På golvet står Vovve och gnyr, han är också kissnödig efter alla mil hem i bilen. Känner hur jag kokar & håller på att svettas ihjäl när jag i nästa minut får slänga mig efter min livfulle son som just klättrat upp på matbordet med siktet inställt på lampan.

Samanbitet så lyfter jag ner Bebis, brottar på honom en ny blöja, springer ner i källaren och hämtar sulkyn, kopplar Vovve, sätter i bebis i sulkyn gång på gång (han vägrar). Letar fram nycklarna och känner att jag inte ens hunnit kissa sedan vi kom hem, snabbt in på toa och då släcker Bebis ljuset för mig (det har han kommit på att man kan göra). Sedan hör jag hur han springer mot matsals bordet.

Jag underar "Har en Demon tagit över min son?!"

I sista sekund hinner jag stoppa honom från att svinga sig i taklampan.

Sedan ut på trappen med Vovve och sulky. När jag vänder mig om för att hjälpa Bebis ner för trappan så ramlar han givetvis för tre trappsteg! Panik, Ångest, Rädsla. Får gå in igen och plåstra om min lille plutt medans vovve skakar av kissnödighet. Sedan börjar vi om igen.

Så här har de tre senaste dagar sett ut, KAOS! från morgon till sen kväll.

Är en ganska sliten mamma nu igen och min lilla avkopplingsresa till Skåne känns som den gjordes för flera år sedan.

Men mellan tokrycken som min lille prins får (ganska ofta) så är han alldeles underbar, Och direkt han säger "Miiin Mamma!" och kramar om mig så tankas lite ny energi

Vill bli en mer rutinerad morsa

Är det inte typiskt, som en oskriven lag. Varje gång Bebis och jag skall iväg så lyckas vi alltid mer eller mindre hamna i en kaos-spiral.

Imorse skulle vi till Öppna Förskolan för lite bebislek och vuxenhäng. Det började med att vi gick upp lite försent, frukostproceduren blev inte helt smärtfri (klädombyte för både Bebis & mig). Ny påklädning var inte helt poppis. Sedan försökte jag underhålla Bebis samtidigt som jag sminkade mig (resultat därefter).

När jag slänger upp håret i en hästsvans ser jag att klockan blivit alldeles för mycket så jag tänker om. - Vi får ta bussen. Skyndar lite extra så vi inte skall missa den. Letar som en galning efter Bebis jacka men kommer på att den ligger i mannens bil på hans jobb (eftersom vi var iväg på en weekend i Danmark i helgen och hade kommit hem sent igår, orkade vi inte packa ur bilen och jacka, mössa, vantar mm låg i bilen).Det fick bli lite nödlösningar och hopplock. Just som vi går ut genom dörren var det dags för ”toabesök” tyckte Bebis och ett stressat blöjbyte fick utföras på stående fot. Sprang ner till bussen och hade givetvis missat den! Men fast besluten om att vi skulle till Öppna Förskolan pinnande jag irriterat iväg de 4 km ner till samhället. Kände mig som en riktig kaosmamma. Bebis hade en tunn vårjacka på sig som dessutom var för stor. Lapparna satt kvar på den såg jag när jag lyfte ur honom ur vagnen. Ingen mössa och ett par för små vantar.

Önskade jag var lite mindre kaosmamma och lite mer rutinerad morsa. MEN vi kom ju i alla fall fram och både Bebis och jag hade trevligt tillslut.

Öppnade dörren till kaos

När jag var ute med Vovve imorse möttes jag av kall frisk luft och vacker morgonsol. Jag drog några djupa andetag och verkligen kände hur syrefull luften var.

Fåglarna kvittrade & bäcken porlande. Det var verkligen vackert och meditativt. Solens strålar bildade fina mönster på den lövklädda marken. Jag kände lugn och harmoni.

Så kom vi tillbaka till huset och jag öppnade dörren till kaos. En skrikig bebis, en stressad man en tjurig 9åring, slammer, tjat & skrik. Så jag stängde dörren igen och förundrades över hur väl dörren isolerade ute och inneljudet.

Lyssnade några sekunder extra på fågelkvittret och den lugnande bäcken innan jag gick in i vardagskaoset.

Vissa dagar!!

Just som jag lagt på luren med min man, där jag skrutit över hur underbar och lugn vår son var så får Bebis total tok-spel!

Det börjar med att han stoppar in fingret i ett avsågat elementrör inne på toaletten
Fingret fastnar och bebis gallskriker. När jag äntligen lyckas få loss honom och sköljer av hans händer i handfatet tar han tag i tvålflaskan och slänger ner den i toaletten!
Under tiden som jag fiskar upp flaskan ur toaletten hör jag hur bebis börjar stöka i köket. När jag kommer ut till honom har han tömt hela ”plastskåpet” och det ligger burkar överallt. Försöker vara snabbare än honom och plocka in fortare än han river ut (för han lyssnar inte på mig ändå). Detta tycker han är en jätterolig lek och tjuter av skratt (svårt att bli arg på honom). När jag stänger igen skåpet rusar Bebis ut och slår huvudet i kökspallen! Givetvis börjar plutten blöda näsblod och bulan i pannan växer för varje sekund.

När han känner sig färdigtröstad så stapplar han ut till vardagsrummet där han tar tag i legolådan och välter ut allt över hela golvet. Sedan går han på leksakslådan, tömmer den, väljer ut några små bilar och annat smått och gott. Detta trycker han in i högtalar hålet innan jag hinner stoppa honom.
Som grädde på moset så sparkar han till mig när jag byter bajsblöja på honom så blöjan landar upp o ner på min fot! Uh!

När mannen kommer hem till vad han tror är ett

fridfullt hem med nöjd fru och bebis.
Öppnar han dörren till ett totalt kaos. Över hela golvet ligger leksaker, burkar och kläder. Bebis möter honom alldeles ”blåslagen” med sin svarta bula. Frun/jag rusar förbi halv hulkandes med bajs på foten och tårar i ögonen.
Jag säger bara en sak. - Vissa dagar alltså!

Så här ljuva var varken jag eller Bebis direkt ;-)

Survivor i stan´

Veckan skulle spenderas i stan då mannen var bortrest. Det första att göra var en promenad med vovve och gå till affären och handla mat för veckan.
Eftersom det var längesedan sist som vi var i stan var vovve helt stirrig och skulle lukta på precis Allt. Min hand med mig drogs från ena till andra sidan gatan efter vovve med barnvagnen i andra handen. Det blev en total snurrig promenad. När vi gick förbi affären kände jag att jag inte orkade gå hem med vovve först och sedan tillbaka och handla så jag Gömde vovve i korgen under vagnen (smart lösning tänkte jag!).

Det första som möter en när man kommer in i den lokala mataffären är fruktavdelningen. Och redan här börjar allt spåra ur. Bebis fick nämligen syn på en hylla med ”Gultackor” -Bananer!! Hans nya favorit. Han gallskriker så jag fiskar upp två stycken när vi passerar dem.
Någonstans mellan mjölken och tacoshyllan kände jag hur svetten trädde fram och mitt tålamod började svaja.

När jag stod och beställde pålägg vid charken började vovve pipa och försöka smita (det luktade ju så underbart för honom). Genom mungipan försöker jag diskret att väsa åt honom att vara tyst men utan resultat. Tillslut ryter jag till.
- Zigge, TYST! Och ligg ner!! Nu hör det ju till saken att även bebis gnällde eftersom han inte fick börja äta bananerna direkt. Så personal och kunder som inte visste vad bebis hette, trodde givetvis att jag helt opedagogiskt röt till bebis….

Väl på väg mot kassan kör jag fast med vagnen mellan vegomaten och frysdisken. Vagnen är orubblig, nu kommer jag varken fram eller tillbaka! Vovves tålamod är slut och han gör allt för att försöka hoppa ur vagnen. Med ena foten motar jag tillbaka vovve i vagnen. Med den andra foten försöker jag trycka igenom vagnen samtidigt som jag hela tiden får fånga bebis viftande händer (han når ju allt när det är så trångt i affären) Varor omkring oss börjar flyga i luften. Tillslut får vi hjälp av en snäll popkille som lirkar loss framhjulen och vi är åter på banan. Men i min iver att komma ut ur butiken och hindra bebis från att riva ner fler varor så kör jag rakt in i skorporna! Nej!! Plocka, plocka, plocka (hur röd kan man bli i ansiktet?).

När jag äntligen kom ut ur affären, ut till den härliga friska luften, inser jag att hälften av de varor jag skulle handlat har glömts bort i allt kaos. Givetvis går jag inte in igen utan struntar i det och tänker att jag klarar mig utan dem. Kan man överleva det jag just varit med om utan att bryta ihop fullständigt överlever man utan bröd, smör och andra världsligheter ;-)