Hur bryter jag detta morgonmönster?

Det blev en riktigt tuff morgon idag. Redan när jag bar ner lille M till vardagsrummet i morse så började protesterna
- Nej mamma, inte dagis, NEJ! Hemma myyysa mamma.


Och så kom tårarna från honom och mitt hjärta sved.
Det var problem att få av honom pyjamasen, han vägrade ta på sig kläderna (försökte slita av dem hela tiden).
Vällingflaskan kastades iväg, tårarna sprutade, tandborstningen gick åt skogen och när det var dags för ytterkläderna blev det kaos.



Tidsplanen för morgonrutinerna hade redan gått åt skogen. När jag försökte dra på regnbyxorna på plutten så slet han av dem (gång på gång). Stövlarna sparkade han av hela tiden och vägrade hjälmen. I utbrott med massa gråt så slängde han sig ner på golvet hela tiden.
Hjälp! Vad gör man??
Hur bryter jag detta mönster som bara eskalerat de sista dagarna?


Jag gjorde det förbjudna (i ren panik) jag mutade honom med två ahlgrens bilar och satt ner på golvet med honom och kramades. Hjälpte detta? Nej!
När vi äntligen kom utanför dörren så börjar det ösregna! Jag ville bara slänga mig ner på marken och gråta jag med. För en sekund stannade jag upp och tänkte,
"ok, skall jag bara skita i allt och gå in och mysa med plutten? Nej då tror han ju att det lönar sig med utbrotten & att han har rätt. Men i och för sig är vi jättesena & kommer störa mitt i frukosten. Vi kan ju ringa och komma senare när det slutat regna? Nej, klädproceduren kan inte göras om en gång till".

Såhär snurrade mina tankar. Men jag bet ihop och cyklade iväg i det hemska vädret med en förkrossad Bebis där bak...



Stadstjej blir Lantlolla via Iphone