Monstertrött

Är en riktigt trött mamma idag. Denna kropp kräver kaffe i mängder för att fungera.

Fumlar omkring i köket och försöker få fram filter, kaffe, mäta upp vatten (allt blir lite tokigt och O-effektivt).

Inatt har bebis hållit mig vaken nästan hela natten (lika pigg är han ändå) och kl 06.00 var det dags att gå upp för då hade han tröttnat på ”morgongos”. När bebis nu är vaken vill han ha ”action” och underhållning. Givetvis hinner mitt kaffe kallna. Så när jag Äntligen skall ta den där första underbara klunken av en kopp hett nybryggt kaffe är det ljummet och har redan fått en bitter smak. Eftersom jag är för trött för att göra nytt tvingar jag i mig denna halvobehagliga upplevelse.

Den största glädjen och våtaste drömmen för denna mamma hade varit om de öppnat ett Starbucks här ute på landet. . . Bebis och jag hade varit stammisar!

Får nöja mig med att stirra på min favvo-kopp (från Starbucks) med mitt kalla kaffe och fantisera hur det kunde smakat.

Prislappen kvar!

Rusade in i affären.

Var på väg till stan för att spendera veckan där med Bebis och vovve.

Hade köpt ny kappa veckan till ära och kände mig riktigt glammig när jag trippade runt i affären med matchande skinnstövlar. Allt var ordnat, men saknade blöjor och lite annat i lägenheten i stan. Rusade genom affären och inhandlade det som behövdes, väl framme i kassan tittar den coola kassörskan (ala Moa i Mammas pojkar) på mig och säger snällt men O-diskret

- Du har prislappen kvar på kappan.

Shit, där föll min glammiga fasad!

Det är inte lätt att vara stressad mamma och försöka upprätthålla ett uns av stil :-/

Är det inte typiskt. . .

Är det inte underligt och lustigt det här med när man skall visa något för någon, så funkar det inte just då!

Om man skall visa något så blir det inte så just den gången (men alla andra gånger när ingen ser på blir det så).

Som när en vän till mig skulle demonstrera varför jag inte skulle köpa just den damsugaren som hon hade (en sladdlös som jag tittat på till våran övervåning)

Hon varnade mig för den och skulle visa hur kass den var.

Bara det att just då när hon skulle visa mig så sög den så in i sjutton!

Eller som idag när jag träffade mammagruppen. Just när jag stolt berättat att min bebis, som nu är dryga fem månader nästan aldrig spyr (han har max har spytt 7 gånger i sitt liv vilket är riktigt ovanligt).

Just då..... kaskad spyr han!

Han spyr på sig själv, på min nya tunika, på tygstolen vi sitter på osv. (att notera är att jag inte är van att hantera dessa situationer, eftersom min son som sagt aldrig spyr).

Jag kladdade runt med papper och handdukar och framstod såklart som en skrytmamma som bara ljuger… Suck!.... Är det inte bara typiskt?!