Det går INTE bra nu

Fy vad jag bara måste få gnälla nu!
En sån skitmorgon rent ut sagt.

Började med att Lille M väckte mig klockan 04.00 och gallskrek (nattskräck igen). Efter det kunde jag inte somna om (och jag somnade 01.00 inatt). Alltså blev det endast 3 timmars sömn för mig.

När jag gick ut med vovve i minusgrader i den bäcksvarta skogen började det ösa ner hagel.
Jag insåg att jag inte skulle kunna cykla till dagis just då, så jag ringde dem och sa att vi ”kommer efter frukost”.
Sedan blev det en morgon full av ”Hej 2-års trotts”. Ingenting gick smidigt, allt var en ”kamp”.

Inte ens frukost ville han ha. Jag prövade med ostsmörgås, gjorde ”tomtegröt”, prövade att ge honom yogurt, banan, vanlig gröt och tillslut välling. Men han vägrade allt (självklart blir man som mamma stressad i detta läge eftersom man inte vill att han skall gå hungrig på dagis).
Kläderna slet han av sig hela tiden och han skulle INTE till dagis minsann!

Nu är det så att vi tyvärr är inne i en årstid då mycket kläder skall på. Det är vantar, halsdukar, overaller, extrasockor, kängor mm. Lille M bestämde sig för att han inte ville ha på sig något av detta denna morgonen och stressen blev bara värre och värre. Som om inte detta var nog så fick jag inte till hans cykelhjälm. Vi stod tillslut fullt påpälsade och svettiga i hallen och jag fixade nog med hjälmen i 5 minuter (det hade varken Lille M eller jag tålamod till).
Ute var det Kallt! ”bäddade in plutten i fårskinn och fleecefilt. Mina lår frös till is.

Så till ”lagen om alltings jävlighet”

– Jag ramlade. Inte en gång utan tre gånger!
Mina vantar var bara att slänga, vänster knä värker och cykelstångar är hemska!
Som tur var vek sig ”pinnen” mellan min cykel och vagnen så lilleman är oskadd.

När vi väl kom till dagis var det en ganska kaos artad stämning även där, med barn som grät överallt och stackars fröknar som inte räckte till. Ville bara ta med mig lilleman hem igen och börja om morgonen för oss. Kändes inte bra att lämna honom där men jag bet ihop och tröstade honom med att "mamma kommer snart".

En riktigt dålig start på dagen!

Cykla till dagis i minusgrader

Oj oj, vad det var kallt att cykla imorse!

När jag bar ut lille M till garaget kikade jag på termometern,

- 3 c Brrr.

Jag stoppade om plutten i vagnen och virade fårpläden runt honom. Sjäv hade jag tunna jeans och tunn regnjacka. Inte bästa kläderna en morgon som denna. Behöver helt klart shoppa lite vinterkläder till mig själv också. Jag har bara tänkt på lilleman och köpt vinteruppsättning till honom. Det blir så lätt att man glömmer av sig själv (typiskt mamma betéende tror jag).

Jag kan säga att kylan "bet" tag rejält på framsidan av låren. Även om jag trampade på förfullt i

8 km så tappade jag känseln.
Det enda som höll sig varmt på min kropp var öronen som jag värmde i dessa snygga "öronvärmare"

"mamma-kilon"

Dagens cykeltur på 1,6 mil är avklarad!
Det är fördelen med att bo på landet utan körkort - Man tvingas
till motion och "Mamma-fettet" rinner av i rask takt!


Idag var det ju till och med sol på eftermiddagen.
Nöjd kille i sin racerkärra


Fast imorse var mindre trevligt när jag trampade mot dagis i minusgrader.


Stadstjej blir Lantlolla via Iphone

The morning from Hell

Vissa morgnar är det inte meningen att man skall gå upp helt enkelt!



Sitter just nu uppkrupen på en bänk i en sunkigt tågkur och väntar på pendeln. Det både haglar och ösregnar samtidigt.

Imorse ville varken Lille M, vovve eller jag gå upp ur sängen. Jag tittade på klockan 06:04 och så tittade jag på inomhus termometern 16c (inne!) brrrrr ute var det 3c och regnade. Under täcket var det varmt och mysigt.



Tog tjuren vid hornen och fick upp oss alla tre. Sedan började kaoset. Vovve ville inte ut och kissa i regnet, lille M ville inte äta sin frukost och jag hittade inte cykelnycklarna.

Efter att ha bytt blöja och klätt en vild kille var det dags för nytt blöjbyte och nya kläder. Sedan fick jag inte klä på mig själv för lille M var klängig och inte på humör. Hundmaten spilldes ut, jag sprejade hårspray i ögat sedan spottade busen tandkräm i ögonen på mig när jag borstade hans tänder. När vi hållit på och strulat såhär i nästan två timmar (ja, vi var försenade) skulle vi äntligen iväg. Då öppnar sig himlen och man kan nästan inte kalla det regn när det öser så.



På med poncho, kopplade på vagnen på cykeln och skall just lyfta i lille M när jag ser att han står och hoppar (utan stövlar & regnkläder) i en djup lerpöl!! Suck, men fårpläden i vagnen är ändå redan blöt av allt regn. Bäddar in M i vagnen och cyklar iväg.
Normalt sett tar denna tur med cykelvagn ca 30-40min idag tog den 60min. Min poncho åkte av, lille M försökte rymma ur vagnen tre gånger. En lastbil färgade min röda kappa brun. Motvinden & regnet gjorde inte färden smidigare heller.

Nu är jag rödögd av hårspray & tandkräm. Sminket hänger på trekvart och det ösregnar OCH jag är på väg till körskolan för min allra första körlektion.
Underbara förutsättningar.



Stadstjej blir Lantlolla via Iphone

Jag har verkligen inte tur med cyklar

Förra veckan kom jag på att låset till cykeln saknades, handbromsen var paj och handtagen föll isär. Min cykel har inte heller några växlar (i stan funkade den utmärkt för mig till och från jobbet). Men nu på landet, med längre väg att köra och med en ganska tung "guldklimp" på cykelstolen bakom mig så käns den lite svårmanövrerad.

Så jag köpte mig ett cykellås och nya handtag. Kändes toppen förutom att jag inte hade växlar på cykeln eller handbroms. Men ändå, en klar förbättring.

Mina kära föräldrar tyckte ändå synd om mig och lånade ut mammas tre-växlade cykel (hon har två). Innan mannen åkte på affärsresa igår så smorde han upp den "nya" cykeln och flyttade över barnstolen (var inte helt lätt).

Så imorse när jag skulle köra lille M till dagis fick jag mig en upptäkte jag till min typiska otur att sadeln och styret var nedskruvat till botten (sjukt dumt av mig att inte kollat det igår!).
När jag satte mig på cykeln hade jag knäna i armhålorna!

Det spelade liksom ingen roll att cykeln hade tre växlar när den ändå var inställd på pygmé nivå...

Jag satt som en krökt banan med benen intill hakan! Vet inte om mamma har kortare ben och armar än mig eller om styre och sadel glidit ner.

Det som skulle förenkla min cykeltur fördubblade istället tiden det tar att cykla.

När jag kom hem försökte jag skruva upp sadeln men hela cykeln har rostat fast.

Nu vill jag bara ha min gamla cykel igen. Men det går inte eftersom det var så svårt att få på cykelstolen. Så jag måste köra den tröga minicykeln tills mannen kommer hem igen =/

Men det är klart, det hade ju kunnat vara värre (se bilder nedan) *fniss*