Plötsligt kommer den okontrollerbara starka känslan av att få skapa.
Den bara infinner sig utan förvarning.
Önskan att få stryka en pensel med kladdig oljefärg över en rugglig duk, lukten av terpentin.
Längtan att få mixa färger och former, längtan av att få överföra bilden innanför näthinnan till duken framför mig…
Men nu sitter jag ju här med bebis i mitt knä, nerpackade färger, hopbuntade dukar och en ofärdig ateljé. Suck!
Men jag skall inte sitta här och jämra mig.
Vill man få något gjort eller ändra på situationen så får man helt enkelt ta tag i saker och ting själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar