När katten är borta . . .

Allt började så bra igår.
Jag hann med att tvätta, diska börja plocka undan i matsalen (ville visa mannen att jag visst kan vara ganska ordningsam). Jag har ju en vecka på mig att fixa i ordning tänkte jag (är nämligen gift med en pedant och själv är jag en… låt oss kalla det ”konstnärssjäl”).
Allt började se rätt ok ut när jag plötsligt kände ett starkt sug efter att få måla. Drog fram målargrejerna och satte igång (härligt).
Fick syn på en av de nya pelargonerna i rummet och såg att den behövde planteras om (lika gärna jag gör det direkt så jag inte glömmer av det tänkte jag). När jag ändå planterade om den så passade jag på att plantera om de andra också och satte några nya kryddväxter och fixade sticklingar. Mitt uppe i allt kom jag på att jag inte fixat alla papper inför deklarationen (& detta får ju inte heller glömmas av) så jag letade fram alla olika dokument och kvitton mm. Som jag placerade i olika högar på golvet för att göra det hela överskådligt. Gick ner till kontoret för att hitta kompletterande papper (men ojdå, plötsligt hade jag glömt av vad jag letade efter) istället hittade jag lite gamla osorterade foton som jag tänkte jag kunde ordna nu när jag ändå var igång. Då kom jag på att jag hade massa kort på bebis som jag inte heller sorterat in. Dags att ta tag i detta.

Så när jag äntligen var tillbaka till tavlan för att fortsätta med den fick jag ny inspiration och lust att väva in lite textilier i den. Gick och hämtade mina pyssellådor och satte igång …

Nu ser jag mig omkring i huset och tänker ohhps! Värre än innan jag satte igång.

Kände mig lite som Alfons Åberg ”Jag skall bara”

“If a cluttered desk is the sign of a cluttered mind, then what are we to think of an empty desk?”
Albert Einstein

Panel Discussion: Does Creativity and Messiness go Hand in Hand?