Semester slutade på Sjukhus i Spanien

Äntligen hemma
Bebis var en ängel på planet ner till Spanien så min oro för att han skulle vara busig var helt i onödan. Han sov nästan hela vägen ner (började ana att något inte stämde). Han hade feber.
Sedan började Resan som blev en mardröm.

Älsklingen skrek nätterna igenom. Både mina föräldrar och jag hade fullt upp att ta hand om plutten. Under veckan blev han bara sämre. Tillslut åkte vi till sjukhuset (det är inte lätt att göra sig förstådd eller förstå när man inte talar Spanska & läkarna inte talar engelska. Riktigt pressande när man är orolig). Bebis fick en drös med mediciner OCH vi fick INTE flyga hem (vi var fast) Efter ett dygn blev bebis riktigt dålig, det visade sig att han var allergisk mot Antibiotikan!!

(Bebis säng på sjukhuset i Spanien)

Mardrömmen fortsatte - Vad som hände sedan (i korta drag)
Medicinerade efter schema dygnet runt. Sparkade i lilltån i sängen så nageln nu lossnat. Sov nästan inget på en vecka. Strul på flygplatsen i Spanien (de kunde ej skriva ut Bebis biljett). Bebis sölade ner mig och passagerare intill med medicin när jag försökte ge honom på planet hem. När vi skulle landa i Köpenhamn brast min ena trumhinna (smärta! Hur mycket Otur får man ha?!).

Väl på Köpenhamnsflygplats hörde jag knappt annat än tjut & pip (såg Bebis prata men hörde inget). Strul att få ut biljetten till Bebis även i Danmark. När vi äntligen skulle gå på planet (vidare hem) så bajsar Bebis. Jag springer till närmsta toalett och just DEN SAKNAR såklart skötbord! Vad gör man?! Ställer Bebis mot närmsta papperskorg, drar ner byxor, blöja och sätter igång. Han är hängig och vill bara sätta sin kletiga rumpa på golvet hela tiden. När jag äntligen är klar ser jag att han står och rotar i den äckliga papperskorgen och vi håller på att missa flygplanet.

Jag är tacksam för att ha försäkring och för den hjälp vi fick på sjukhuset och med att flyga hem från SOS Köpenhamn.
MEN framförallt är jag tacksam för att jag har de föräldrar jag har. De ställde upp för Bebis & Mig. De köpte nya biljetter och stannade kvar med oss i Spanien. De var där och hjälpte till med allt (evigt tacksam).

En natt i Spanien när jag låg intill mitt lilla hjärta kom jag att tänka på att mina föräldrar är förebilder för hur jag också vill och kommer ställa upp för Bebis resten av mitt liv (alltid där för honom).

Nu är skrutten så gott som frisk. Imorse väckte han mig och ville att jag skulle skruva upp mer på Lypsylen (som han tagit från nattduksbordet, skruvat upp korken OCH Ätit upp)