Charmen med att bo på landet, Or NOT!

Det skulle bli en romantisk kväll.
Det var semester, ljummen sommarkväll, lycka i magen, solbrända axlar, bra dag, bra känsla, bra musik. Mannen snickrade på min ateljé, Bebis och Vovve sussade (äntligen) intill varann, jag lagade mat, drack lite vin, lyssnade på blues och livet kändes allmänt underbart. . .TILLS jag öppnar kranen för att skölja av mina lök-stinkande händer. Vattnet var slut! Inte en endaste droppe nådde mina händer! Och då vill jag tillägga att min man snickrat i sommarvärmen en hel dag och jag hade städat övervåningen och svettats (big time)!
Men bara att inse. Verkligheten gjorde sig påmind, brunnen hade torkat ut!
Charmen med det underbara somriga landet tog en stört-dykning! OCH längtan till det okomplicerade stadsboendet blev allt starkare.
De Pessimistiska eller realistiska glasögonen åkte rask på: Tvätthögen växte, Disken låg i travar, en svettig & ofräsch kvinna & man var i stort behov av en dusch. OCH som att inte detta skulle vara nog så spydde Vovven (upp godiset jag köpt till honom tidigare på dagen) mitt på det nypolerade parkettgolvet och Bebis fick diare.
BTW, tro inte att man kan spola på toaletten när inget vatten finns i huset, ohh no!
Romantiken och idyllen av att bo på landet befann sig ljusår från mig vid det här laget.

Slutet gott, allting gott .
Faktum återstod fortfarande, mannen hade kommit långt i ateljé bygget idag, övervåningen i vårt hus var skinande rent (nästan), bebis & vovve sov gott nu OCH vi hade en grym middag framdukad inför oss. Vad kan jag säga, Stearinljus ”grejar” det mesta! Rätt som det var (i all vår ”missär”) så infann sig romantiken ändå på nått sätt ”det var ju ändå semester”

På resa genom ett varmt Europa

Första etappen avklarad och givetvis blir det aldrig som man tänkt sig. Att försöka behålla lugn och sans i 43 gradig värme med återkommande felkörningar, en 8åring som bara gnäller, en bebis som är hungrig och bajsat ner bilstolen, spanjorer som tutar otåligt, en man/chauför som passerat sin stressnivå några mil tidigare så skulle det vara en överdrift att påstå att vår resa fortgick smärtfritt.

Faktum var att vi inte alls kommit så långt som vi beräknat. Varken mat eller blöjbyte hade skett under lång tid och desperationen var ett faktum när jag nedkletad med babymat, stupar in på det sunkiga Hotellet utan varken fungerande AC eller toa och säger
– Vi tar det! (till en förvånade lokalbo).

”Bägaren” hade liksom runnit över när vi letat efter ett 10:e Hotel utan framgång och 8åringen informerar mitt under allt trafikkaos att han är akut kissnödig. Vad gör man?! Jo jag tvingade honom att kissa i en tom PET-flaska (efter lite knorrande gjorde han det).

Jag försökte titta ut på gatan och läsa skyltarna samtidigt som jag underhöll bebis med en gammal påse. Då utbrister bonussonen glatt,
–Titta! Och håller stolt upp den kiss-fyllda Pet-flaskan (SUCK!)
Allt känns som en blandning mellan en Fransk svart komedi och ”Ett päron till farsa” . . .

Men någon timme senare när vi sitter vid havet på en liten pittoresk restaurang och konstaterar att vi just ätit den godaste Pizzan någonsin. Då har jag otroligt nog, nästan glömt hela den första jobbiga resedagen.
Att sluta ögonen känna den ljumna vinden, lukterna, havets brus och den goda vinsmaken i gommen. Detta är livet. Vill klippa ut denna underbara stund och klistra in i den där speciella minnesbanken. . .

Pa resa Genom Europa

Sa var det dags igen! Imorgon beger vi oss hemmat igen i langsam takt (hoppas pa att hemfarden blir mindre smartsam eftersom vi bestammt oss for ytterligare en overnattning) Fast det ar klart, nu ar 8-aringen annu gnalligare och (den nu 9manader gamla) bebisen verkligen ovan med bilbarnstolen som ar "skit" nar man maste sitta still i 300mil igen ;-) Vi har liksom gatt forbi glass-mutar stadiet for ett antal mil sedan!

Jag hoppas pa en eftermiddag i Champagne-distriktet som vi hoppade over pa vagen ner och sa ser jag verkligen fram emot vart forsta stopp imorgon (Figueres, Salvador Dali´s hemort) Vi skall soka upp nagot litet mysigt hotell i bergen. Mannen och killarna skall ga pa cafe LR liknande medans jag skall besoka Dali museet. Det kommer bli trevligt.

Pa Semester genom Europa

Sa satt vi "antligen" dar ihoptrangda i en fullastad bil. AC'n pa hogsta lage i ett 36 gradigt Europa 300 mil enkel vag. Slutdestination Spanien med sol och bad i nagra veckor.
Som jag anat/fruktat sa ar det ingen dans pa rosor att resa pa detta satt med en 8-manaders bebis och en otalig/obstinat 8-aring (rattare sagt en resa "from hell" tills vi antligen natt varat mal).

Sex dagar in pa var resa och vi har redan "nastan" fatt bensinstopp, tagit in pa ett alldeles for dyrt Hotel, brakat om pengar, svettat ihjal oss, varit pa sjukhus med Bebis, kort fel/vilse (defenitions fraga "fniss"). Brannt oss kraftroda, haft "serious" mobilproblem, kissat i dike infor laskiga langtradarchaffisar och med rattor springandes runt benen (eller ok, det var EN mus, men anda!)
En bilsemester som sig bor, eller?!
Nej det handlar om vilka "glasogon" du tar pa dig for dagen. Man har ju alltid ett val hur man valjer att se pa saker och ting.

Nu har vi antligen natt vart mal (Spanien) och vi har det ganska gott anda ;-)
Eller vad sags om detta:
Efter frukost tog bebis och jag ett dopp i polen, strosat runt pa stan och sitter nu kl 15.00 och dicker ett glas rott pa balkongen i gassande sol medans bebis och mannen tar siesta. OK, bilden stors en aning av att 8-aringen sitter intill mig och spelar natt "krigsspel" pa sitt GameBoy (ljudet av bazokas och missiler stor "bilden" en aning). Men jag skall inte klaga. Ikvall skall mannen grilla medans jag skall sitta i kvallssolen och mala vidare pa min senaste tavla (Cavan ligger redo i frysen) och livet ar ganska skont i alla fall.

Baby-Vintage i Köpenhamn

KÖPENHAMN I BILDER

I helgen var Bebis och jag i köpenhamn.

Jag har alltid älskat den staden. När jag bodde i Malmö (oj, över 10år sedan nu) så åkte jag över till Köpenhamn nästan varannan helg. Som vanligt spanade jag efter coola VitageButiker (fast denna gången med en liten annan inriktning). Baby Vintage!

Resan slutade med en hel del riktigt fina fynd och en barskrapad plånbok.

En av de fina plaggen från Hjort, Sykit i supersött plåtskrin, Babycup

En Briomyra, En jacka från MOLO, ABC klossarna jag letat efter länge

Ja, det blev en del shopping (detta var bara ett litet smakprov)

Ett av inköpen blev denna Barnvagn som jag fick panik köpa på Blocket eftersom jag inte hade någon vagn med mig. Men nu är den "Sommarstugevagnen" (så slipper vi ta med oss vagnen i bilen när vi åker ner till Skåne.

Tog fel tåg!

Bebis, vovve och jag bestämde oss i sista sekund för att ”pausa i vardagen” och spendera helgen hos mina föräldrar.

Här gällde det att packa lätt efterson det inte direkt är smärtfritt att åka tåg med både bebis och vovve.

Skall man sedan ha massa packning med sig kan man bara räkna med kaos och det var det sista jag ville ha. Mitt syfte med resan var lite lugn och ro därför garderade jag mig och bokade numrerade platser och en egen stol till bebis för att göra resan smidigare

Tidigt på morgonen därpå gav sig en yrvaken trio iväg på nya äventyr.
Redan när jag skulle hämta ut biljetterna på Pressbyrån började det krångla. Jag försökte övertyga kassörskan om att hon glömt ta betalt för biljetten (då hon suckande sa att jag redan gjort det på nätet). Just det! Sedan skulle det krånglas lite med deras kaffemaskin såklart.

Jag hann knappt smutta på min kopp med rykande hett kaffe förrän tåget gled in på perrongen. På med take away muggens lock igen, upp med bebis, packning och vovve. Frågade personalen efter vagn 13 (otursnummer borde ha anat oråd) och de visade oss rätt. När jag hittade platserna som jag bokat satt där två kvinnor. Jag förklarade att det var ”mina” säten som jag bokat o betalt extra för och körde iväg dem.

När jag äntligen sjunk ner i det sköna sätet med bebis intill och vovve nedan och pillade upp kaffekoppens lock igen så började tåget att rulla.

NEEEEJJ! Skrek jag utan att hinna lägga band på mig själv. Tåget åkte åt fel håll! Jag hade hoppat på fel tåg!!!

(då fattade jag varför de två kvinnorna jag kört iväg från ”deras” platser blev så sura).

Tåget hade inte nästa stopp förrän 30min senare (under detta hann både en och annan tår falla och tusen tankar rasa genom skallen).
Som inte detta var illa nog så satt det en tokig asiatisk kvinna mittemot och fotade bebis med sin mobilkamera hela tiden.

Trettio minuter senare irrade jag runt på stationen gråtfärdig med en skrikade bebis och en sönderstressad vovve. Efter ett tag fick jag tag på en trevlig lokförare som visade ett tåg jag kunde ta och han skulle tala med personalen så jag slapp betala dubbelt (Tack SJ).

Ok, äntligen framme vid resans mål (några timmar senare än beräknat, men ändock framme)
Nu skulle jag bara snabbt förbi apoteket innan helgen kunde börja avnjutas ….

Nu är det så att på landet verkar folk aldrig vara stressade, allt har sin gilla lunk även om tre apotekskassörskor har 35 stycken väntande kunder. Det går lååångsam! Och ju långsammare saker går när man har bråttom desto mer stressad blir man.
Tyvärr verkade det inte som om någon annan än jag störde mig på tempot. För när kunderna fick sitt nummer uppropat, reste de sig långsamt, hade inte förberett och tagit fram recept, plånbok och dylikt och innan de bemödade sig att plocka fram sina saker var de ju tvungna att småprata lite med varann (sådär trevligt och hjärtligt som i en Astrid Lindgren saga) Är man då uppe i varv är detta bara ännu ett störningsmoment.

Själv stod jag där i givakt hoppandes på mina tår redo att överfalla kassörskan med mitt leg, visakort och ärende (en galning tänkte nog byborna). Självklart hade jag (effektiv som jag är) redan kollat in åt vilket håll man skulle dra betalkort mm Allt för att förenkla och skynda på (ingenstans såg jag de obligatoriska lapparna om att man skall ha förberett och plockat fram allt när man kommer fram till kassan) Nej här var det frågan om ett helt annat tempo. Effektivitet var utbytt mot småstads-trevlighet.
Väl framme i kassan får jag reda på att jag inte har något recept på mitt leg (jag hade glömt att förnya). Alltså har jag stått i 40 minuter

helt i onödan! Och vid det här laget hade nog vårdcentralerna stängt så jag skulle bli tvungen att vänta hela helgen! Kanon!

När jag äntligen slog mig ner vid mina föräldrars bord med en trött bebis i famnen och en svulten vovve vid fötterna såg jag att mobilen behövde laddas. Inga problem, förutseende som jag hade varit hade mobilladdaren varit en av de första sakerna som åkt ner i resväskan.
Hade det sedan varit rätt laddare hade det ju varit smart :-/

Semestern närmar sig med stormsteg

Efter midsommar bär det iväg ner till Europa på bilsemester.

Något som jag både ser fram emot men även får en aningen panik av.
Det är så mycket som skall ordnas före vi åker

(stress inför semestern är nytt). Det största problemet just nu är att vovve inte har någon som kan passa honom när vi skall åka (Panik!!). Hela huset måste städas (big time), packlistor måste skrivas och sedan packas, ny bilbarnstol måste köpas, vällingvärmare för bil måste köpas, nya sandaler måste införskaffas, räkningar måste betalas, vattna blommor och ta posten-hjälp måste ordnas, babyinköp måste göras, tvätt måste tvättas, skicka in lämpansökan, kolla upp utlandstaxan för mitt nya 3-abonnemang mm mm.

Sedan skulle jag verkligen behöva få lite ”egentid” före semestern för att ”orka med” semestern (visst, jag låter som en egomamma, men faktum är att jag de sista månaderna haft hand om bebis helt själv 24timmar om dygnet. Så ego är det inte tal om).
Phu… kommer vara helt slut när det äntligen bär av ner till Europa
(med antagligen två skrikiga ungar, regn, trafikproblem och en stressad man) – The trip from hell!

NEJ, nu skall jag inte vara sån!

Men med så låga förväntningar kan det väl inte bli annat än toppen, eller hur ;-)

Min mantra-bild inför semestern skall bli denna istället!