På resa genom ett varmt Europa

Första etappen avklarad och givetvis blir det aldrig som man tänkt sig. Att försöka behålla lugn och sans i 43 gradig värme med återkommande felkörningar, en 8åring som bara gnäller, en bebis som är hungrig och bajsat ner bilstolen, spanjorer som tutar otåligt, en man/chauför som passerat sin stressnivå några mil tidigare så skulle det vara en överdrift att påstå att vår resa fortgick smärtfritt.

Faktum var att vi inte alls kommit så långt som vi beräknat. Varken mat eller blöjbyte hade skett under lång tid och desperationen var ett faktum när jag nedkletad med babymat, stupar in på det sunkiga Hotellet utan varken fungerande AC eller toa och säger
– Vi tar det! (till en förvånade lokalbo).

”Bägaren” hade liksom runnit över när vi letat efter ett 10:e Hotel utan framgång och 8åringen informerar mitt under allt trafikkaos att han är akut kissnödig. Vad gör man?! Jo jag tvingade honom att kissa i en tom PET-flaska (efter lite knorrande gjorde han det).

Jag försökte titta ut på gatan och läsa skyltarna samtidigt som jag underhöll bebis med en gammal påse. Då utbrister bonussonen glatt,
–Titta! Och håller stolt upp den kiss-fyllda Pet-flaskan (SUCK!)
Allt känns som en blandning mellan en Fransk svart komedi och ”Ett päron till farsa” . . .

Men någon timme senare när vi sitter vid havet på en liten pittoresk restaurang och konstaterar att vi just ätit den godaste Pizzan någonsin. Då har jag otroligt nog, nästan glömt hela den första jobbiga resedagen.
Att sluta ögonen känna den ljumna vinden, lukterna, havets brus och den goda vinsmaken i gommen. Detta är livet. Vill klippa ut denna underbara stund och klistra in i den där speciella minnesbanken. . .