På affärsresa genom Sverige

Bebis, Vovve och jag följer med mannen på affärsresa denna vecka.

På resande fot genom Sverige inser jag att ”hemma på landet” är rätt centralt jämfört mot många av de ställen vi passerade igår. Fick ”sista färden”-känsla på vissa orter. När vi stannade på en mack mitt ute i ingenstans för att jag skulle kissa så var det nästan att man hörde toner av en banjo.

Imorse när jag skulle ut och rasta vovven öppnade jag dörren till hotellkorridoren och ett ”smörgåsbord” står uppdukat till vovven (det trodde han i alla fall). Längs hela korridoren står brickor med matrester från dagen innan. Det enda beviset på att det faktiskt fanns andra gäster på vårt plan. Antar att brickorna tillhörde ensamma affärsmän som inte vill sitta och äta själva i restaurangen). Hur som helst! Det blev en kamp mellan vovve och mig hela korridoren fram och tillbaka. Han kunde inte fatta hur jag kunde vara så elak.

När vi sedan skulle äta frukost blev bebis mycket uttråkad så den där lugna efterlängtade ”hotellfrukosten” blev inte riktigt av. Det enda som hjälpte var när jag höll en vatten melonklyfta i hans mun (problemet var bara att han försökte bita av den hela tiden & inte kan tugga ännu). Plötsligt hugg han av en liten bit och jag var snabbt in med fingret i munnen på honom. Men AJ! Han blev skitsur och bet till allt vad han kunde (hårt) Jag hade fullt upp med att spela oberörd inför de andra gästerna och slet loss fingret ur hans mun. Han ”broskbet” mig.
My baby is Ruthless & Toothless

Efter denna något stökiga morgon gav sig de tre musketörerna (läs bebis, vovve & jag) oss ut på äventyr i denna nya och outforskade stad.

Nu är vi hemma (på hotellet) solen strömmar in genom hotellfönstret jag skriver på min nya =) älskling (läs laptop). På sängen ligger vovve och bebis (båda nakna och glada). Snart kommer mannen då skall vi gå ner till poolen och bada (blir bebis första poolbad). Sedan blir det kanske ett glas rött före restaurangen.

Livet känns riktigt härligt idag!

Mom makes it, you eat, that’s the deal

Igår lagade jag storkok med barnmat till Bebis. Det var första gången jag mixade kött till puré. Mannen tror att jag har knäckt mixern nu (för den lät för ansträngd) jaja time will tell.

När det var dags för provsmakning av denna hemmagjorda delikata munsbit förvrängdes Bebis ansikte till oigenkännligt. Mannen skrattade. Men jag gav inte upp. Andra tuggan funderade han och tredje skeden mumsade han.

Betyg MVG från Bebis!

Även Mannen och Bonussonen fick lämna utlåtande. De tyckte det smakade bra!

Semper och Nestlé släng er i väggen ;-)

Här följer mitt hittapå recept

Kycklingfilé

Potatis

Morot

Flytande margarin

Peppar

Basilika

Vatten

Hacka upp kycklingfilé till tärningar och koka upp i vatten och flytande margarin. Krydda med peppar och basilika.

Haka och koka upp morot och potatis.

Mixa kyckling, morot och potatis med vätskan från kyckling-koket.

Förklädda gentlemän i miniformat

När jag tillbringade en vecka i stan senast så åkte jag kollektivt med bebisen för första gången.
Till min förvåning och glädje var alla mycket hjälpsamma med barnvagnen.


Vid ett tillfälle stod jag längst bak i vagnen med ett gäng killar i 15-17års åldern (tuffa hiphop dudes). Det började skymma ute och jag skulle av vid nästa station.
Plötsligt hör jag hur den ene killen väser till en annan
- Skall du eller jag?
(jag fryser till is och tänker. NEJ, de skall råna mig!) Den andre killen säger
- Nej jag tar henne! (Shit!)

Under loppet av några millisekunder har killen hoppat fram och tagit tag i vagnen, för att hjälpa oss av.
-TACK! Vad gulligt av dig! (säger jag, jätteförvånad och skamsen över mina fördomar)
- No problemo, svarar killen, ler mot mig och hoppar på vagnen igen.

Glad, med en varm känsla i magen promenerar jag hem mot lägenheten med bebis. Känner glädje över att inte allt i vårt samhälle hårdnar och blir hemskare.

Jag hade mött framtidens gentlemän!

Plötsligt händer det

Plötsligt kommer den okontrollerbara starka känslan av att få skapa.

Den bara infinner sig utan förvarning.

Önskan att få stryka en pensel med kladdig oljefärg över en rugglig duk, lukten av terpentin.

Längtan att få mixa färger och former, längtan av att få överföra bilden innanför näthinnan till duken framför mig…

Men nu sitter jag ju här med bebis i mitt knä, nerpackade färger, hopbuntade dukar och en ofärdig ateljé. Suck!

Men jag skall inte sitta här och jämra mig.

Vill man få något gjort eller ändra på situationen så får man helt enkelt ta tag i saker och ting själv!

Barcelona i Bilder

Matens, Musikens & Konstens stad

Skillnader och Kontraster

Jag har funderat över det här med skillnader och kontraster om man jämför landet och stan.

Låsa ytterdörren är en självklarhet när man bor i lägenhet (även på dagen) Bara tanken på att man inte skulle låsa dörren till sin lägenhet får det att kännas obehagligt i magen (Även om man bor i ett lugnt område).
Här på landet skulle det vara lite underligt om man hade låst dörr mitt på dagen (då skulle nog folk titta snett på en och undra vad man hade att dölja).
När jag flyttade ut till landet låste jag ytterdörren av bara farten. Nu låser jag inte ens när jag tar vovven på promenad. Vi låser bara på natten.

Fast ändå tror jag det sker fler villainbrott än inbrott i lägenheter. Man får lite av en falsk trygghet när man har en tomt runt om sig och inga främlingar precis utanför ytterdörren.

En annan stor skillnad är det här med att låna matvaror av varandra. På landet är det ingen som helst konstighet med att man går över till grannen om man saknar någon ingrediens till ”kakan”.

Om jag i stan´ hade gått över till min granne för att höra om hon hade lite mjöl att låna mig, hade hon verkligen undrat eftersom närmsta affär ligger nere på gatan! I stan´ lånar man däremot verktyg av varann. Det har hänt mig flera gånger att grannar knackat på och frågat om jag haft en skruvmejsel eller liknande (och verktyg har det alltid funnits tack vare min kära far som sett till att jag haft en rejäl verktygslåda. Eller som min syster säger en ”Big ass Verktygslåda”).

Om man på landet däremot gått in till grannen för att låna en skruvmejsel hade de lyft på ögonbrynen (vem bor på landet utan ”basverktyg”!?).

What comes up must come down

(När det var dags för Tapasen att komma ut)

I Spanien fick Bebis ”Tapas på burk” kryddigt spanskt för bebisar. Detta mottogs med glädje och smaskande.

Men allt som äts upp skall ju också ut…...

På planet hem, just när vi lyft för att flyga i tre timmar) Då var det dags!

Bebis satt i mannens knä och så brakade det till. Stanken gick inte att förneka……

och givetvis skulle jag aldrig låta min lille älskling sitta med bajsblöja så länge.

Problemet med lågbudgetflyg är att de inte har skötbord. Och ni vet ju hur trång en flygtoa är.

'Här gällde det att tänka smart och agera snabbt!

Fram med blöjor, våtservetter etc.

Framför oss fanns tre tomma VIP-säten. Hrmmm, skulle jag…

(vet ju att mannen inte hade vågat) Skit samma tänkte jag! Nu gör vi detta. Ursäktade mig för spanjorskan intill som fått ställa sig upp flera gånger p.g.a. oss

tog bebis o blöjor. Hoppade upp på raden framför och agerade snabbt.

Ohhh, det var Tapas big time!.... hahaha. Vad gör man inte i nödlägen. (kommer inte äta Tapas på ett bra tag i alla fall)

Langade över en nybytt bebis till den generade mannen och gick iväg med blöjan (spanjorskan intill såg skräckslagen ut när jag kom tillbaka) ”tokiga svenskar”