Denna vecka blir lantlollan stadstjej igen =))

Bebis, Vovve och jag har åkt med mannen till huvudstaden.
Det skall bli härligt att leka Lyxhustru i en vecka med långa hotellfrukostar och loungemys.

Men säg den illusion som håller :-/ Efter en mysig frukost var det dags att göra i ordning oss för en tur på söder. Bebis började krångla redan innan vi kommit iväg. Han var inte på humör och kläder var inte hans ”grej” denna dag. Efter en timmes piffande (mig själv) och svettigt fightande (med Bebis) kom vi äntligen iväg. Väl ute på gatan slängde jag sjalen över axeln och satte in siktet på Waynes Coffee.
Tio minuter senare och en dubbel espresso kvickare började Bebis protestera igen. Det började med lite krångel och slutade i total kaos! Inget fungerade, han hade bestämt sig och hade en ”sån”-dag helt enkelt.
Efter två timmar stormade jag in på hotellet igen med en gallskrikande Bebis och en stirrig Vovve. Jag var svettig och hade nog minst sagt en panikartad blick när jag beställde med mig en sallad upp från receptionen. Som pricken över I:et så trampar jag givetvis vovven på tassen när vi krånglade oss in i hissen. Jag kände hur allas blickar brände på min rygg och fantiserade hur de tyckte jag var en dålig mamma och djurplågare! Suck!
Men några fynd hann införskaffas.
Söta burkar från RICE
Muffinsformar (till den kommande 1års dagen)

Boken jag just läst hänger kvar och lämnar mig inte

Ni vet den där tomheten efter att man har läst ut en riktigt bra bok. ……

Där befinner jag mig just nu i skrivande stund. Jag har liksom vetat att stunden skulle komma och har därför de sista dagarna dragit ut på det och inte läst så mycket. Men man kommer ju alltid till slutet förr eller senare, ganska oundvikligt ;-)

Nu funderar jag om jag skall plocka fram en ny bok eftersom bebis sover, klockan inte är särskilt mycket och jag är inne i ett läsflow. Samtidigt så tror jag inte riktigt att jag skulle lyckas koncentrera mig på en ny handling och en ny karaktär.

Boken jag just läst hänger kvar där i luften och lämnar mig inte, samtidigt känner jag tomhet. . .

Mot alla odds - så blev det loppis idag

Det är ju bara typiskt min otur. . .
Det blev en loppisdag för mig idag (mot alla odds).
Det började med att mannens bil (som vi skulle köra allt vi skulle sälja till loppisen med) pajjade. När han väl ordnat en ny bil kom jag på att allt mitt smink låg i den trasiga bilen som nu var på verkstad (suck jag skulle vara en osminkad säljare hela dagen).

Att hinna med kaffe och frukost var bara att glömma.

Försökte piffa till mitt osminkade mig med ett par stora färgglada örhängen och en kul toffs (den piffningen blev väl sådär kan man säga).

När jag skulle växla till mig lite småpengar på storköpet (man måste ju ha växel som loppissäljare) så hade storköpet inte möjlighet att erbjuda mig det! Suck!
När vi packat upp allt på vårt bord kom mannen på att han glömt ta med en stol till mig (jag behövde verkligen en stol efter att ha varit sjuk i 2 veckor och ännu var krasslig). Mannen fick slänga sig i bilen och åka hela vägen hem för att hämta en till mig.

Då, plötsligt blir jag akut kissnödig (men vad kan man göra?!) Det var bara att knippa igen och hålla ut. Måste sett ut som en galning =))

Efter sex timmars säljande fick jag ringa efter mannen för att bli hämtad (jag mådde riktigt dåligt) och värre blev det. Slutade med ett besök på akuten och lite dyra mediciner på det. Men som att inte detta var nog. Idag/ikväll är det vår första bröllopsdag men romantiken är bara att lägga på hyllan. Inget bubbel eller god mat för mig ikväll.

Jag skall nu krypa ner i sängen med en Kortison och hostmedicin-Cocktail =(

God Natt på er. . .

Hundpass och Loppishelg

Pass till vovven
Igår var jag med Vovven hos veterinären igen. Han skall få ett eget pass =)

Men det tar lång tid innan allt är klart och en hel del sprutor och pengar går åt. Fast det är värt besväret, nästa år kommer vovve kunna följa med oss på spontana weekendresor utan att vi behöver besvära folk med hundvaktsproblem. Det kommer bli kanon och nya spännande upplevelser för vovven.

Loppis
Idag har det varit fullt upp med loppis förberedelser. Prismärkning, packande och några promenader ner längs ”memory lane”.

Imorgon är det nämligen dags för ”Sveriges största loppis” på IKEAs parkering och jag tänkte försöka göra lite business ;-) Men, läste i GP och lokaltidningen att det tydligen är en riktigt stor loppishelg i Göteborg så man får nog räkna med konkurens a´ la big time tyvärr :-/

För att göra det bästa av saken försöker jag i alla fall vända mig till en målgrupp och inte spreta allt för mycket i mitt försäljningsbås.

Helgens inriktning: Barn =) och allt som följer därtill.

Höst i trädgården

Kom just in från en kylig Men solig höstdag.

Första september idag och hela trädgården andas höst. . .

Löven börjar gulna, solen värmer inte på det där somriga sättet och det är något med luften. Ni vet den där doften som är de första ”höst dagarna” alltid har. Lite kallare, lite fräschare, jordigare luft.

Bebis, Vovve och jag botaniserade lite i växthuset, sedan satte vi oss i solen och åt varsin varm, egenodlad mini-tomat. Bebis njöt för fullt och smaskade i sig den snabbt. Vovven däremot började rulla sig i sin efter att ha ätit halva :-/

Det känns så bra att kunna ge bebis hemodlade grönsaker. Ekologiskt, nyttigt och närproducerat Nästa år skall det planteras betydligt mer än i år.

I den bästa av världar. . .

Bebis och jag var i stan häromdagen och promenerade med en vän.
Funderingar dyker upp om hur mycket stadstjej det är kvar i mig, om det någonsin går ur en och hur mycket lantlolla jag var före jag flyttade ut till landet.

Jag njöt ju i fulla drag av att sitta där på uteserveringen på ”the IT place to be” och dricka rödvin till ljudet av stadsbruset och fransk musik. Men lika mycket njuter jag ju faktiskt när jag planterade om mina pelargoner i nyinköpta terrakottakrukor (som förhoppningsvis snart får den där snygg-vita-patinan).

Jag tror det handlar lite om ”russinen i kakan”. Givetvis uppskattar jag inte allt med stadslivet, men å andra sidan inte heller allt med lantlivet.

Även om jag saknar de där uteställena, affärerna, husen och lätt tillgängligheten. Så är sommaren på landet ”the shit” (om man bortser från en uttorkad brunn). Det är grönska, fågelkvitter, en porlande bäck, mjukt gräs under bara fötter, frukost på altanen, grillning (och inte på en engångsgrill i stan där man trängs med alla andra på bästa gräsplätten) här pratar vi stor gasolgrill med en hel gräsmatta för oss själva.

I den bästa av världar antar jag att jag hade velat ha ett litet eget ”landet” fast mitt i stan. En 20-30-tals villa med en lika gammal trädgård full av fruktträd och buskar. En hög mur runtom och utanför skulle stadsbruset susa.

Just nu i skrivande stund ligger mannen intill i sängen och snarkar (nice, or NOT) men jag tänker inte knuffa på honom för jag hoppas han skall vara utsövd imorgon så han kan fortsatt snickra på min Ateljé i rasande fart. Vill att den skall bli klar NU! Då kommer lantlivet bli tio gånger trevligare/roligare än vad det redan är.

Det var ju ändå löftet från mannen om att bygga en egen Ateljé till mig om jag flyttade ut till honom på landet som fick mig att bestämma mig (det är nu 2 år sedan). Dags att min lilla skaparverkstad står klar snart!

Plåster & blodig uppvisning

Mannen och jag sprang igenom ”Apoteket” idag och då såg jag de sötaste ”Hello Kitty” plåstren. Vi hade just storhandlat med en gråtande Bebis och eftersom jag vet att ”Hello Kitty” är min sons stora kärlek, tänkte jag att ett sådant plåster på hans hand (utan skada) hade varit en bra distraherande ”grej”.

MEN, ve å fasa ;-)
Då berättade mannen hur Bonussonens kamrat börjat skada sig själv. Bara för att få ”Spider Man Plåster” på sig, hrmm Detta fick mig att fundera.

Hur smarta är dessa små varelser Egentligen och skapar vi ett onaturligt ”beroende” genom

de roliga plåstren?

När jag var liten fruktade man plåster. De var Klibbiga, klistriga, svettiga stycken i tyg som var jobbiga att sätta på och ännu jobbigare att ta bort.
Dessa ”människofärgade” bitar med vita prickar som bara efterlämnade gråbruna, kletiga märken. När jag var liten var det inget ”kul” med att ha plåster!

Själv hade jag gärna satt på mig nått snyggt plåster i fredags då jag skulle visa bonussonen ”hur man skar snabbt som kockarna gör på TV” (Bad idea!) Det slutade blodigt kan jag säga! Med en vass Globalkniv i ena handen, en squash i andra och en hungrig mage så gick det som det gick (sedan hade kanske det där glaset rött ett visst ”finger med i spelet”) Hihihi.