Ambulansfärd & Sjukhusvistelse

Det har varit tyst här på bloggen.
Jag har legat på sjukhus ett par dagar men är nu äntligen hemma och på bättringsvägen. Så nu hoppas jag verkligen att det snart skall vara slut på tråkigheterna.


Ambulansfärd, smärta, rädsla, läkare, läkare, läkare (vad säger dem?), ångestfyllda-sjukhus, senila "rumskompisar", sprutor i mängder, väntan, mer smärta, långa ensamma nätter, smärta, korridorer och längtan efter de man håller närmast hjärtat.
- Ja, så kan man nog sammanfatta de senaste dagarna.

Har längtat så otroligt mycket efter att få hålla om min familj och gråtit varje natt efter lille M. Men det var nog vovve som blev allra gladast över min hemkomst.

Nu ligger jag äntligen i min egna mysiga säng och ser fram emot en lugn & fridfull natt utan pipande apparater, tokiga "rumskompisar", plastiga britsar (så kallade sängar), och utan sjukhuspersonal som väcker en stup i kvarten med mediciner & temp- kontroller.


Här ligger jag med mina egna fluffiga kuddar och lyssnar på vinden som blåser utanför fönstret.

/hälsning från en krasslig bloggerska


Stadstjej blir Lantlolla via Iphone

Boxningsmatch i Sängen

Varje natt liknar mer och mer en boxningsmatch hemma hos oss. Bebis som inte vill sova i sin säng längre, sover mellan mannen och mig.

Rond 1: 01.15 vaknar upp av ett kraftig smäll rakt över munnen. Bebis snurrar förnöjsamt runt ett varv extra.

02.24 ”baaam” Har fått en spark rakt över ansiktet och bebis gosar ner sig mellan oss igen. 03.14 ”paow” en örfil ryker förbi örat.

Rond 2: klockan är strax före fyra och jag vaknar med ett ryck. Bebis leker helikopter och snurrar runt runt i sängen. Det är fötter, ben, händer och armar kommer farande och jag har fullt upp med att värja mig.

Rond 3: Runt 6.30 tröttnar jag på alla snytingar så jag försöker hålla om Bebis för att mota alla hans slag. Och så här ser varje natt ut nuförtiden! Börjar bli lite utmattande för mannen (som också får sin beskärda del) och mig.

Visserligen borde jag inte vara allt för förvånad med tanke på hur vild han var när han låg i min mage. Men då var hans slag inifrån och inte fullt så kraftfulla som nu för tiden.

Hittade den här tröjan på nätet och den hade verkligen passat som natt-tröja till Bebis alias "Rocky"

En jul i skitig säng, fast med lyxiga klappar

Det blev en julafton i Bonussonens säng för min del =( No fun!
Föreställ er själva hur en 8åring pojkes säng kan se ut!. . . . (ingen dröm direkt)
”Men nöden har ingen lag” och jag hade inga alternativ (för ta sig uppför trappan till sovrummet var bara att glömma med nyopererad mage).

Så där låg jag i en krampaktig ställning omgiven av Legobitar, gamalt godispapper (med godis i), en och annan träpinne, barkbit, grus, skitiga gamla strumpor osv (helt normala saker för en liten kille, totaläckligt för en 30+ kvinna).

Tacka vet jag painkillers som både tar bort smärtan och en del av medvetandet ;-) Och tabletter hade jag i mängder som tur var!

När familjen satt och tittade på Kalle Anka låg jag där ensam i sängen med några dammråttor som sällskap, fylld med självömkan.
Men viktigaste var att barnen fick en fin jul och det fick de, med kramar & och klappar från alla håll.

Var rätt nöjd med klapparna jag hann köpa före operation också.
Mamma fick lyxiga Maria Montazami ”Tassels” och Voluspaljus, Pappa (kaffemästaren själv) fick en finare kaffebok, systeryster fick stövlar typ UGG´s, finljus, smink, plånbok/partyväska, mannen fick Armanipafym och Grundigs klippset.
Till Bebis blev det, ehhh (för mycket) ”fniss”
Och farmor (hihihi hittade en bild på nätet som ser ut som min farmor?!) Hon fick vin.

Hittade lite bilder (nedan) på nätet på sängar jag heller spenderat julen i.