Jag är så trött på att Skälla & Gnälla (jag är ju inte sån)

Dricker kaffe ur pappmugg, kom inte iväg till ÖF idag eftersom mannen glömde kvar Vovve hemma (& han var ensam många timmar igår, så jag hade inte hjärta att gå ifrån honom).

Bebis äter frigolit och har kletat ut sin frukost på den minimala bordsyta som finns kvar i renoveringskaoset.

Eftersom vi bor ute på landet är det lååångt till närmsta lekplats. Visst det är kallt & blött ute och vinterkläderna är nerpackade.

MEN det är nog bättre ute än att trängas Bebis ,Vovve och jag på ca 5 kvm (bebis rum, det enda icke farliga stället där jag inte måste säga neeej hela tiden) och det är inte så mycket varmare inne än ute heller!
Jag har massa viktiga samtal att ringa men inser att det inte går med en skrikande Bebis som klättrar på väggarna.

Jag kan inte laga mat eftersom vi endast har gasolgrillen att laga mat på (& den e jag rädd för, töntigt I know).

Mannen har fullt upp med sitt jobb så därför har renoveringen avstannat helt! Kanske du tänker nu att jag kan renovera och Ja Gärna! Men det funkar inte riktigt med en livfull 1½ åring klängandes över mig i farlig miljö.

Jag är så trött på att gnälla Men det pyser liksom över ibland och jag kan inte hindra det :-(

Kanske du saknar vackra bilder & pysselinspiration (det kommer det också)

Men jag vill visa sanningen, verkligeheten av hur det faktiskt ser ut ibland med barn, familjeliv, hus, renoveringar. Livet är inte alltid det där vackra skalet som som många gärna visar upp.