Survivor i stan´

Veckan skulle spenderas i stan då mannen var bortrest. Det första att göra var en promenad med vovve och gå till affären och handla mat för veckan.
Eftersom det var längesedan sist som vi var i stan var vovve helt stirrig och skulle lukta på precis Allt. Min hand med mig drogs från ena till andra sidan gatan efter vovve med barnvagnen i andra handen. Det blev en total snurrig promenad. När vi gick förbi affären kände jag att jag inte orkade gå hem med vovve först och sedan tillbaka och handla så jag Gömde vovve i korgen under vagnen (smart lösning tänkte jag!).

Det första som möter en när man kommer in i den lokala mataffären är fruktavdelningen. Och redan här börjar allt spåra ur. Bebis fick nämligen syn på en hylla med ”Gultackor” -Bananer!! Hans nya favorit. Han gallskriker så jag fiskar upp två stycken när vi passerar dem.
Någonstans mellan mjölken och tacoshyllan kände jag hur svetten trädde fram och mitt tålamod började svaja.

När jag stod och beställde pålägg vid charken började vovve pipa och försöka smita (det luktade ju så underbart för honom). Genom mungipan försöker jag diskret att väsa åt honom att vara tyst men utan resultat. Tillslut ryter jag till.
- Zigge, TYST! Och ligg ner!! Nu hör det ju till saken att även bebis gnällde eftersom han inte fick börja äta bananerna direkt. Så personal och kunder som inte visste vad bebis hette, trodde givetvis att jag helt opedagogiskt röt till bebis….

Väl på väg mot kassan kör jag fast med vagnen mellan vegomaten och frysdisken. Vagnen är orubblig, nu kommer jag varken fram eller tillbaka! Vovves tålamod är slut och han gör allt för att försöka hoppa ur vagnen. Med ena foten motar jag tillbaka vovve i vagnen. Med den andra foten försöker jag trycka igenom vagnen samtidigt som jag hela tiden får fånga bebis viftande händer (han når ju allt när det är så trångt i affären) Varor omkring oss börjar flyga i luften. Tillslut får vi hjälp av en snäll popkille som lirkar loss framhjulen och vi är åter på banan. Men i min iver att komma ut ur butiken och hindra bebis från att riva ner fler varor så kör jag rakt in i skorporna! Nej!! Plocka, plocka, plocka (hur röd kan man bli i ansiktet?).

När jag äntligen kom ut ur affären, ut till den härliga friska luften, inser jag att hälften av de varor jag skulle handlat har glömts bort i allt kaos. Givetvis går jag inte in igen utan struntar i det och tänker att jag klarar mig utan dem. Kan man överleva det jag just varit med om utan att bryta ihop fullständigt överlever man utan bröd, smör och andra världsligheter ;-)