Bebis goes Wild and Crazy

Igår när jag skulle ut & promenera på stan kände jag att nått inte stämde. Bebis hade tryckt ner gamla strumpor i mina kängor!

På kvällen när vi gick ut och åt satt mina andra skor inte riktigt som de skulle de heller (hade mina tår växt?). Väl hemma igen upptäckte jag att någon (läs Bebis) tryckt ner ostbågar i tårna på mina finskor. Why?!

Men jag tror han är lite ”Wild and Crazy” denna vecka, för när vi kom hem från vår shoppingrunda idag drog han fram mina trosor ur smutstvätten, trädde dem över sitt huvud och gapskrattade??!! Hahahaha WTF!

Just nu tar den lille ”marodören” en lite nap och jag smuttar på mitt (pulver)kaffe.
Snart är det dags att göra oss i ordning inför kvällen. Mannen har bokat bord på ”Söders Hjärta” där vi skall möta upp hans kunder för middag.

Leka ”lyxhustru” på Söder ;-)

Idag. . .
* Sovmorgon.
* Lååång Hotellfrukost (med vissa inslag av Bebis-kladd a´la leverpastej).
* Shopping på stan´ mmmmm massa fashionfynd till mig & Bebis.
* Dubbel espresso på Waynes
* Bubbelinköp på systembolaget (måste visa leg, hehehe. (fast jag hade Bebis med mig!!!). En viss kvinnlig skådespelerska fallaer pladask för Bebis.
* Ceasarsallad till mamma. Köttfärssås med spagetti till Bebis.
*Tillbaka till hotellet och en sovstund för Bebis. Kaffe för mamma.
* Lägger bubbel på kylning & snurrar runt på nätet
* Badar med bebis
* Mannen kommer hem, öppnar bubbel & leker lite med Bebis när mannen jobbar.

Nu skall vi ner till lilla Hotellbaren för lite middag - Ikväll ”Fritz’s Corner med Agent Side Grinder” Så nu skall nya stassen på (för både Bebis & mig).

Goodiebag & Hotellsvit

Loppi Goodiebag
Här är ett urval av det fina innehållet.
Mamma blev gladast över Mops scarfen från ME & I som Cecilia Blankens designat (tyvärr missade vi lanseringen som Cecilia & Mama hade för några veckor sedan så detta uppskattades).

Bebis fastnade för den lilla bilen från Renault Toys (fattar inte att han redan är så besatt av bilar).

Tänkte också passa på att visa vilka fina väggar vi har i sovrummet och i vardagsrummet i vår designsvit (Creators Inn “hotel-in-hotel” concept).

1-årskalas på Café Opera för Loppi.se

Igår var mannen, bebis och jag på Cafe Opera för att fira Loppis 1årskalas.
Det var en jättebra tillställning med allt det där som hör till. Glitter, Glamor, Champagne, kändisar, trevliga Bloggare, CupCakes i alla färger och smaker. Bra uppträdande och en grym Goodiebag =)

När vi promenerade hem mot hotellet var Bebis vild av socker & mannen med mig upptäckte att vi hade Champagneknän.

Ikväll blir det Söndagshäng på Lilla Hotellbaren. Sedan har Bebis & jag en vecka att se fram emot i Stockholm.
Förslag på vad vi skall hitta på?

Ateljén väntar på mig. . .

Ikväll kommer mannen hem efter att ha varit borta i över en vecka på jobb, hotellnätter, restaurangbesök, egoaktiviteter och andra trevligheter.

Ikväll är min kväll och jag skall ut och njuta i min alldeles egna ateljé (som snart är helt klar). Jag skall ta med mig ett glas vin, eller WTF, kanske hela flaskan och njuta till hög musik och doften av terpentin. . .

(lite bilder från min "skaparverkstad" ikväll).

Bästa investeringen till Ateljén. Ett antikt golv från 1900-talets början (efter år 1942 låg det under ett linoliungolv, fram tills i år 2010) De gamla tidningarna från 1942 som legat närmast golvet har gjort avtryck/satt sin patina på golvet som nu förgyller min ateljé.

Survivor i stan´

Veckan skulle spenderas i stan då mannen var bortrest. Det första att göra var en promenad med vovve och gå till affären och handla mat för veckan.
Eftersom det var längesedan sist som vi var i stan var vovve helt stirrig och skulle lukta på precis Allt. Min hand med mig drogs från ena till andra sidan gatan efter vovve med barnvagnen i andra handen. Det blev en total snurrig promenad. När vi gick förbi affären kände jag att jag inte orkade gå hem med vovve först och sedan tillbaka och handla så jag Gömde vovve i korgen under vagnen (smart lösning tänkte jag!).

Det första som möter en när man kommer in i den lokala mataffären är fruktavdelningen. Och redan här börjar allt spåra ur. Bebis fick nämligen syn på en hylla med ”Gultackor” -Bananer!! Hans nya favorit. Han gallskriker så jag fiskar upp två stycken när vi passerar dem.
Någonstans mellan mjölken och tacoshyllan kände jag hur svetten trädde fram och mitt tålamod började svaja.

När jag stod och beställde pålägg vid charken började vovve pipa och försöka smita (det luktade ju så underbart för honom). Genom mungipan försöker jag diskret att väsa åt honom att vara tyst men utan resultat. Tillslut ryter jag till.
- Zigge, TYST! Och ligg ner!! Nu hör det ju till saken att även bebis gnällde eftersom han inte fick börja äta bananerna direkt. Så personal och kunder som inte visste vad bebis hette, trodde givetvis att jag helt opedagogiskt röt till bebis….

Väl på väg mot kassan kör jag fast med vagnen mellan vegomaten och frysdisken. Vagnen är orubblig, nu kommer jag varken fram eller tillbaka! Vovves tålamod är slut och han gör allt för att försöka hoppa ur vagnen. Med ena foten motar jag tillbaka vovve i vagnen. Med den andra foten försöker jag trycka igenom vagnen samtidigt som jag hela tiden får fånga bebis viftande händer (han når ju allt när det är så trångt i affären) Varor omkring oss börjar flyga i luften. Tillslut får vi hjälp av en snäll popkille som lirkar loss framhjulen och vi är åter på banan. Men i min iver att komma ut ur butiken och hindra bebis från att riva ner fler varor så kör jag rakt in i skorporna! Nej!! Plocka, plocka, plocka (hur röd kan man bli i ansiktet?).

När jag äntligen kom ut ur affären, ut till den härliga friska luften, inser jag att hälften av de varor jag skulle handlat har glömts bort i allt kaos. Givetvis går jag inte in igen utan struntar i det och tänker att jag klarar mig utan dem. Kan man överleva det jag just varit med om utan att bryta ihop fullständigt överlever man utan bröd, smör och andra världsligheter ;-)

Smidig som en puma

Eftersom jag är och alltid varit en nattuggla är jag oftast den i familjen som kryper i säng sist.
Igår kväll var inget undantag. Satt som vanligt i vardagsrummet och körde TV och dator samtidigt (det gäller att vara effektiv när man får en stund över). Jag uppskattar och njuter verkligen av de där få stunderna av totalt lugn och ensamhet.

När klockan närmade sig ett snåret och jag hade svårt att hålla ögonen öppna slog jag igen laptoppen och stängde av TV´n. På övervåningen snarkade mannen för fullt och jag skall erkänna att jag på något sätt gillar det. Ljudet känns tryggt (kanske påminner det om när man var barn och sov hos föräldrarna eller kanske är det för att man hör att man inte är ensam när man skall somna??).

Och fast jag vet att jag kanske stör hans sömn kan jag ändå inte låta bli att titta till Bebis. Smidig som en puma smyger jag in i hans rum för att höra hans lugna rytmiska andetag (låter ljuvligt för mammasjälen).
Men jag måste ju också se så han ligger ”rätt” och att det inte finns någon risk för kvävning (mammanoja).

Bara två steg kvar till sängkanten. Två smidiga, smygande steg.

MEN så AAAajjj! Trampar givetvis på en ABC-kloss och i mitt försök att inte väcka bebis med mitt skrik så pressar jag ihop läpparna.
Men vad hjälper väl det när det låter som en elefant klampar runt i rummet!

Givetvis vaknar Bebis upp med ett ryck och ”sirenen” går igång. Från att ha varit lugnt och stillsamt har jag nu lyckats ”väcka den varg som sover” OCH KAOSET INFINNER SIG I VÅRT HUS.